you found me- the fray


Jag tyckte det var riktigt jobbigt att åka till landet. Missa allt som händer där hemma. Det känns så trist att mina kompisar har så kul utan mig. Sen känns det grymt kul att dem har roligt. Nu tycker jag det är skönt att komma bort från allt. Lämna allt eftersom jag inte mått så bra hemma senaste 2 veckorna, och det betyder så mycket att en person varit där för mig, hon är bäst. Bokstavligt talat helt underbar. Hon är också borta från ön nu och det känns bra att 3 av 6 inte är på ön.

Jag har otur i mitt liv, jag bråkar, jag tycker ingen är perfekt, jag har åsikter, jag hamnar illa, jag är busig,jag kan vara dum. Jag är ingen person som blir arg, bara irriterad. Jag har riktigt dåligt tålamod. Jag kämpar mest för mina vänner, mitt hjärta brinner för vänner, jag skulle inte göra något utan dem. Det är dem som är bakom mig och stöttar mig, genom massor med skit! Men något som jag blir besviken över. Det är att mina vänner inte ens kan ringa mig. Jag ringer alltid dom. Nu sitter jag fast på landet och dem har inte smsat mig en gång eller ringt om jag inte bett dem eller smsat dem först. Det gör mig ledsen.
Sen har jag varit stressad i skolan och vill bara ha sommarlov. Jag vill bara sluta stressa för bra omdömmen innan betygen börjar. Det här året har varit ett jobbigt år, och jag vill bara att det ska ta slut!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0