DET HÄR ÄR SÅ TÖNTIGT MEN JAG GÖR DET ÄNDÅ!

DEL 1:

Det har alltid så att jag har haft en idol. Asså verkligen alltid. Det började med Carola om jag börjar så, sen blev det allt från jonas brothers till avril lavinge, och nu justin bieber. Det är så himla sjukt. Att jag alltid har haft en idol. Men det har alltid varit någon bättre, alltid någon i mellan. Jonas brothers gillade jag i typ ett år och sen kom andra kändisar lite i mellan osv. Men jag har alltid trott att om jag har en favorit idol kommer jag alltid ha något att lyssna på, jag kommer alltid veta vad jag ska ha ipoden eller som ringsignal för det var en stor sak när jag var mindre. Men sen har jag gillat folk i perioder och när jag absolut inte haft en idol har jag känt mig tom. Helt bort, har ingen aning om vad jag ska göra när jag har tråkigt! Sen ett tag gillade jag tokio hotell. Men det höll jag hemligt, och det varade 4 dagar. Ni hör ju. Det är galet. Nu har jag gillat justin bieber i sen början av våren 2010. Snart ett år alltså. Och det har gått så fort så jag har inte tänkt. Ett tag nu i höstas var det, snälla Emma kom över honom. -Snälla Emma han vet inte att du lever. Jag ville få in sånt för att sluta gilla honom.

Det var för att det gick så himla dåligt i skolan. Jag skrev på bordet hemma, i mina böcker.

Det ända jag pratade var om hans saker och vad han gjorde. Jag tror ärligt eller vet att Mika och Niki ärligt hela min klass tyckte jag var galen.

Men jag kunde inte bry mig, jag var verkligen helt insatt. I sommras var jag galen, hela garderoben var ju full med bilder. Ärligt kunde jag inte stänga den. Jag skrev på skorna, jag skrev på fotbollen, jag skrev i mina skolböcker. Min ipod och min mobil. Jag var galen. Jag visste var han var, allt han gillade och massa mer. Alla ärligt retade mig men jag och Mina två justin bieber fans vendela och alexandra gillade också honom. Jag vet inte om dem gör det ju också men men. Vi skapade i alla fall en blogg om honom. För vi fick för oss att vi skulle få gratis biljetter till hans konsert om han kom hit, om vi var största jb bloggen i sverige. Och så började vi skriva. Men at söka information på hemsidor kanske inte var det roligaste. Så efter 4 månader var den nerlagd, och vi la ner tid på våra egna bloggar. Alla kvällar på bryggan och hur mycket vi pratade om justin bieber. Vi kunde gråta när vi satt ensamma och gråta över honom.  Mina facebook statusar var om honom och allt var bara helt sjukt.

Efter en hel sommar med tankar om honom fortsatte allt och jag hade ju verkligen panik över en sak. JAG HADE INTE KÖPT HANS BOK! Jag hade ångest i 1 månad över det. Sen åkte vi till London och jag hittade boken. Jag var överlycklig. Jag sprang själv, ensam för att köpa boken. Jag la ner 300 kronor på den boken. Jag rös när jag stod i kassan och jag skulle köpa den.

Jag hade hittat den, jag hade den hemma och jag verkligen var glad över det. Jag började läsa och varje sida var som solen. Jag rös helt klart. Alla tycker verkligen att han är töntig och omogen för sin ålder. Att hans låtar inte är så coola osv.

Ja okej hans låtar kanske är 11års varning men att se en kille som faktiskt lägger ner så mycket tid på dem som älskar honom för att han sjunger är ju helt otroligt. Jag ryser så fort jag: hör en låt av honom, hör man prata på en video, när jag ser en bild på honom, och när affisherna på never say never sitter överallt. Det får mig att förstå att jag fortfarande är galen.

Jag skulle bli stumm säkert svimma om jag såg honom. Skulle jag prata med honom skulle alla ord vara oooohh i lovvveee ehm.. you. Så typ. Jag skulle dö.

Jag blir av vissa kallad för bieber för jag var i alla fall en av dem galnaste i min skola. Och jag läste att han dejtade selena gomez så blev jag så himla glad. För ärligt är det ingen idé för mig, som bor på en ö utanför stockholm att ens försöka sattsa på en världs stjärna som vill ha en tjej i sin ålder. Inte ens har jag tänkt att jag ska träffa honom för jag vill inte gråta över att jag inte får göra det om han kommer till sverige och jag inte får det. Du hör ju liksom!

JAG ÄR GALEN och det är sjukt galet.

Men ingen kan göra en mer lycklig när man sätter på radion och man hör hans röst. Det är galet!