Teresa cooper författaren har tagit sin tid till att skriva och berätta om sitt liv. Hur det är att ha en alkolist till pappa och en pysikts sjukmamma. Hon växer upp olika barnhem. Där hon får leva och då och då får hon träffa sina föreldrar. Efter att ha varit många år på barnhem så blir hon skickad till kendall house. En ungdomvårdsskola, där dem blir inlåsta bakom murar, där ingen lyssnar på dem. Där dem drogar ner en tills man somnar och hon blir benhandlar jätte dåligt av dem andra tjejerna där. Förutom en tjej som hon försöker rymma med flera gånger. men lyckas aldrig. Teresa fick ta  höga doser och sinnesförändrande droger och hotades med 163 dagar i insoleringscell. 

Jag tycker att man blir rörd av boken. Man blir arg för att ingen lyssnar. Ingen vil lyssna. Barnen på barnhemmet vill ta livet av sig. Dem vill dö. Hon blir puttad in i saken, och hon skär sig för att hålla smärtan borta. Man blir tagen av den verkligen. ''En av det mest gripande skildringar av barnmisshandel jag någonsin läst'' - The sun. 

Om du har modet att läsa om misshandel. Ska du läsa den. Hon beskriver allting så bra i boken. Hon är en gud på att skriva. Boken får högsta betyg. Världens bästa bok!