Kvällen började riktigt segt, så vi stack från askerike och åkte hem till Niki. Där satt vi ute och pratade tills vi började gråta. Vi grät för att vi kommer sakna varandra så mycket. Vi grät i 2 timmar ungefär. Tårarna bara rinner. Det har aldrig varit så svårt att lämna vänner som dessa kvar på ön och sen när dom åker är ingen kvar på ön. Älskar er!